Är hemma över helgen.
Ska umgås med mina syskon, äta tacos och bara ha det allmänt trevligt.
Mammsen och pappsen kör en ledig lördag. Så det blir föräldrafritt helt enkelt!
Wowowowowowowowowo!

Min bil stod troget och väntande på mig. Har saknat den enormt mycket.
Det är inte förens den har varit sjuk ett tag, som man inser vilken frihet en bil kan betyda!
Många gånger under veckans gång har man fått för sig att göra saker.
Men så har man insett att det är buss som gäller.
Och då skiter sig det mesta.
Pinsamt.

Har dessutom ropat in ett par nya vintage brillor.
Antingen kommer de vara äckligt fula på mig. Eller ruskigt balla.
Det återstår att se.

Annars så vet jag inte riktigt vad jag ska berätta.
Jag har julkonsert nästa månad. Ska sjunga en fin liten julsång med en annan trevlig tjej.
Blir riktigt spännande. Nervöst, men spännande.
Kom dit vettja!

Hoppas ni får en fin helg!
Ciao

Hennes vita yttre mot det svarta är en klockren kontrast.
Är faktiskt riktigt nöjd med den här bilden. Om jag ska vara ärlig.

Ciao

Skådespelare: Ville Virtanen, Tommi Eronen, Kari Ketonen, Rain Tolk, Viktor Klimenko mfl.
Utgivningsår: 2008
Längd: 85 min 
Genre: Skräck från Finland, Tjeckien

Om filmen i korta drag:
Efter freden i Teusina 1595, där Estland tillföll Sverige, får en svensk-rysk kommission uppdraget att fastslå de nya gränserna i de norra ödemarkerna. I en liten by, där man inte riktigt vet var invånarna står, gör sig svenskarna skyldiga till en grym gärning då en ung flicka stängs in och kvarlämnas i en källare när man skyndar vidare. Ett misstag som kommer kosta dem mer än de tror...

Så tycker jag:
Stämningen i den här filmen är genialisk. Den är inte som en vanlig skräckis, utan mer som Barnhemmet, en obehaglig film med otrolig känsla och foto. Fotot ja. En grå/blå skala som ger ursnygga konturer i skådisarnas ansikten och dess miljö. Vilken ljussättning. Skådisarna/karaktärerna är som gjorda för filmen. Speciella och utstickande. Den första finska filmen jag ser faktiskt, och vad den tog mig med storm!  Avslutningsvis. Vacker, gripande och obehaglig. Jag vill verkligen att ni ser den här! En liten parantes också. Kan inte låta bli att älska Ville Virtanens glasögon (på bild). Rå balla!

Betyg:
Jag ger filmen fyra fiskar av fem. Wow. W-o-w. WOW. Rekommenderar den här av hela mitt hjärta. Vacker, obehaglig, gripande, snygg och väldigt speciell. En stark fyra hekt enkelt!

Har en kurs nu som innefattar bland annat copyright,
och jag vet att ens bilder är skyddade men inte ens ideér.
Fick hem en tidning från Jusek igår, en student grej. Och det första jag möttes av, var den här bilden.
Jag tittade på den och utbrast:
- Men, det där är ju min bild! Eller ja, min idé!

Nu vet ju inte jag om detta är taget från just min bild, men det finns otroligt läskiga likheter.
Bild ett är min, tagen i Juni. Bild två är av en annan människa, publicerad nu i November.
Kalla mig känslig, men jag blir lite putt.

Avslutar med ett Monty Python citat.
"I fart in your general direction".

Ciao

... de har också en naturlig fallenhet framför kameran! De är så fina hela bunten.

Har en super bra idé när det gäller de två yngsta när snön faller.
Kommer bli så jäkla läckert! Håll utkik!
Den äldre brodern vill jag ta lite close-up-porträtt på. Om jag lyckas övertala honom, vill säga.
Men framförallt ska jag komma på lite mer kreativa bilder med en tanke bakom.
Det brukar vara jätte roligt att arbeta med dem! Tidigare "verk" finns under fliken "kreativt".

Mina favoritbilder tagen på den yngsta brodern hittar ni här.
Min favoritbild tagen på den näst yngsta brodern hittar ni här. (utan mustasch här)
Äldsta brodern har jag ännu inte fått fota på riktigt.

Ciao

... men samtidigt ser det ut som att ett myr-krig pågår över hela växten. Eller, vad tycker ni?

Ciao

Det är något speciellt med att stiga upp ganska tidigt för att hinna göra sig en ordentlig frukost.
Ibland kan det vara det sista jag tänker på innan jag somnar på kvällen.
Att vad gott det ska bli med frukost imorgon. Gooooott.
Man stiger upp. Fixar och donar. Sätter igång radion eller TV:n.
Tittar ut över Vättern. Myser vid tanken av hur fint det är. Strosar runt i tofflor och silkeslen pyjamas.
Hugger in.

Visst är det förmodligen det bästa målet på dagen?
Ciao

Skådespelare: Edward Asner (röst), Christopher Plummer (röst), Bob Peterson (röst) mfl.
Utgivningsår: 2009
Längd: 96 min
Genre: Komedi, Animerat, Äventyr, Drama från USA

Om filmen i korta drag:
Carl Fredricksen har i hela sitt liv längtat efter att få upptäcka världen och leva livet. Men vid 78 års ålder verkar det vara aningen sent, tills en ödes nyck (den ihärdiga 8-årige scouten Russell) ger honom en ny chans. "Upp" tar oss med på ett spännande äventyr där det omaka paret träffar på oländig terräng, oväntade bovar och djungelvarelser. Så nästa gång du letar efter äventyr - se Upp!

Så tycker jag:
Okej, båda filmerna är oerhört svåra att betygsätta. På något sätt får man för sig att jämföra dem båda, vilket inte är någon bra idé överhuvudtaget, eftersom att Up är en hyfsat glad familjefilm, medan Coraline är rätt mörk och inte alls har samma typ av animering som Up. Hur som helst, det jag gillade med Up var dels den väldigt djupa handlingen som i grund och botten bär på ett himla fint budskap. Den är så vacker, sorglig, glad och rolig att man inte riktigt vet om man ska skratta eller gråta. Scenerna utan manus, då endast bilderna lyckas förmedla någon form av känsla, är de som är riktigt bra. En bild säger trots allt mer än tusen ord. Jo. Jag vet bara att det här är en tvättäkta familje film som går rätt in i hjärtat.


Betyg:

Jag ger den fyra starka fiskar, för på något sätt så saknar jag något för att den ska nå alla fem. Det känns som att de hade kunnat göra något annat med storyn under handlingens gång. Jag förväntade mig nog ännu mer saker som skulle kunnat ha hänt. Nej, jag vet inte. Men! Den var riktigt jäkla bra.

Carl Fredricksen: This is crazy. I finally meet my childhood hero and he's trying to kill us. What a joke.
Dug: Hey, I know a joke! A squirrel walks up to a tree and says, "I forgot to store acorns for the winter and now I am dead." Ha! It is funny because the squirrel gets dead.

---

Skådespelare: Dakota Fanning (röst), Teri Hatcher (röst), Ian McShane (röst), Keith David (röst) mfl.
Utgivningsår: 2009
Längd: 101 min
Genre: Animerat, Fantasy, Skräck från USA

Om filmen i korta drag:
I familjens nya lägenhet finns 13 vanliga dörrar och en lite ovanligare. När Coraline öppnar den 14:e dörren första gången finns det bara en murad vägg bakom. Men när Coraline använder en nyckel och låser upp dörren, hittar hon en lägenhet. Till en början är den nya lägenheten till och med bättre än hennes egen; godare mat, roligare leksaker och snällare nya föräldrar. Men nya mamma och nya pappa blir mer och mer konstiga och vill att Coraline ska stanna kvar hos dem. Baserad på Neil Gaimans novell med samma namn.

Så tycker jag:
Wowowowowowowowowowo - den här gillar jag! Det här mina vänner, är precis vad Emelie tycker om! Mörkret. Ler formatet. Färgerna. Vinklingarna. Handlingen. Fantasin kring den. Mmm, this is good! Nej, jag vill nog inte säga mer än så. Det här är den perfekta animerade filmen. Är sugen på att läsa boken dessutom...

Betyg:

Jag ger den fem fiskar av fem. Var lite osäker på betyget till den här filmen dock, likaså till Up. Båda två är ju så himla bra, men på helt olika sätt. Hum, ska man sätta en fem fiskar på Up också? Nej, nu får jag ge mig. Klockren, fantasifull och otroligt vacker i sitt utförande! Coraline!

Coraline Jones: I almost fell down a well yesterday, Mom.
Mother: Uh-huh.
Coraline Jones: I almost died.
Mother: That's nice.

Jag däckade precis i soffan en timme. Det är inte likt mig. Överhuvudtaget.
Kommer dessutom inte kunna sätta glas i de nyfunna glasögonen. Det gick inte att rädda dem.
Och det gör ont, i och med att jag är helt förälskad i dem.
Nej, nu ska jag ta mig en kopp té och lyssna på den här låten.

Ciao

Dagens låt hittar ni här. Lyssna för sjutton gubbar!

Okej såhär är det. Livet leker. Faktiskt.
Jag har fått helt fantastiska vänner - ta åt er ordentligt! Som förgyller varenda dag.
Min lya är hela tiden under uppbyggnad, vilket är riktigt roligt.
Det är som ett uppdrag som måste fullföljas. Små detaljer. Ett mönster.
Att sätta sin prägel på det hela, helt enkelt.

Bild nummer ett visar publiceringen av min bild.
Känner mig rätt stolt faktiskt. Visst, mycket är ju Lennarts förtjänst.
Men ändå. Själva tanken på det. Det är ju ändå mitt lilla verk.
Plus att jag fick världens finaste sms av min lillasyster efter att hon sett uppslaget.
Så vacker är hon. Det där lilla krut-paketet.

Jag var på Erikshjälpen igår. Älskvärt.
Inhandlade många saker för liten peng. Bland annat brillorna på bild. Riktig retro-style!
Mitt mål just nu är att limma dem precis där vid näsan. Spricka.
Sedan ska jag ta med mig dem till Synsam och kolla vad det skulle kosta att få min styrka i dem.
Jag är riktigt schhmmmexy i dem - om jag får säga det själv.

Sen var det en sak till. Jag har fått en ny granne.
Innan denne var det en DJ som bodde där.
Dunkade rätt bra i väggen som skilde våra rum åt. Både med sin basförstärkare och rent sexuellt.
Men nu är det jag som skrattar hejdlöst, för nu slipper jag dig!

Pssst: Jag har inte glömt mitt utlovande av en tävling!
Ciao

Dedikerat till min förälskade vän Isabella
- som saknat mina skriverier, därav kommer en passande text om att just vara kär

---

Man minns hur det var
magen fylld av fjärilar
Kittlande, fnittrande
Ett rosa liknande hölje
en varm dimma
omsvepande

Smekande rörelse
ett leende på de korall röda
Minnet av de blåa djupa
ögon, himlen, vattnet
Det röda svallet
dansandes över axlar
så bara, så vita

En känsla
kan återkomma
likt solen under sen sommar
Vågor så sköna
vilande på vandrande
Skri från ovan
bländande, vackert
Det kan återkomma
även för
mig

Radiostudion blev givetvis pyntad.


Emilia hade virkat otroligt söta figurer dagen till ära.


Ingen Halloween utan en zombie. Christoffer på bild.


Eller ja. En grupp med zombies givetvis. Christoffer, Calle och Kicki.


Sedan fick jag, Daniel och Ethel stå för de döda asiat barnen. Ethel i fokus.


Kicki. Hon blev ofta bra på bild tycker jag.


Ethel agerar inne i studion.


Vi hade även en söt liten fé. Vårt ordförande Emanuel.


Åter igen Kicki.


Zombie gruppen invaderar studion.


En av få bilder som jag är med på. Här tillsammans med zombie Calle.


Dekoration. Eller? Höhö.


Efter en lyckad sändning begav vi oss mot Akademin. Christoffer skrämde väldigt många på vägen dit.

---

Tack för en super rolig kväll!
Ciao

Hej allesammans!
Jag kommer att vara lite dålig på att uppdatera framöver känner jag.
Vi har startat en ny kurs som innefattar;
bloggar, RSS, Photoshop och utvecklingen mot de nya medierna.
Den är dessutom helt på engelska! Både skriftligt och muntligt.

Det här en väldigt intensiv kurs, vilket kommer ge mig lite mindre tid för den här bloggen.
I skolan har man nämligen startat en ny blogg som även den kräver uppmärksamhet.
Men jag ska verkligen försöka så gott jag kan! Ni är ju trots allt mina favvisar!

Imorgon blir det radio/tv sändning i äkta halloween anda.
När det är färdigt blir det utgång till Akademien (studenternas uteställe) iförd "The Grudge" utstyrsel.
Ethel däremot, kommer som flickan i "The Ring".
Det kommer bli awesome! (ska försöka dokumentera detta i bilder!)

Ciao sålänge mina trogna läsare!
Simma lugnt!

Uppdatering från de senaste dagarna:
- En av mina bilder ska vara med i någon mindre "tidning", tack vare mormors kille! Taaaack!
- Pluggat konstant i sisådär 3 dagar innan tenta.
- Första tentan på Högskolan igår. Bra magkänsla när jag gick ut därifrån.
- Spenderat massa pengar med två hel tokiga brudar. Kärlek!
- Fått ångest över att ha spenderat massa pengar.
- Blivit överröst av komplimanger. Ti-hihihihihihihi.
- ... och tänkte avsluta detta med en fin kväll och ett pringlesrör.

Ha en fortsatt underbar helg!
Ciao

Idag blev jag väldigt överraskad och glad när jag såg att jag fått tre prenumeranter
bara på en dag! Jätte kul att fler hittar hit!

För att fira detta tänker jag nu avslöja att det inom snar framtid kommer dyka upp en tävling här!
Jag tänker inte avslöja priset riktigt än, men håll utkik!

Ciao

Ursäkta de små felen på bilden.
De var för svåra att rätta till i efterhand. Men håll till godo ändå!

Helgen har varit AWESOME.
Dels fredagen som spenderades med brudarna. Dansandes och skrattandes.
Sedan att få umgås med familjen.
Då mår jag braaa vill jag lova.

Förlåt för dålig uppdatering. I'm a busy busy woman.
Men puss på er ändå, för att ni håller ut!

Ciao

Skådespelare: Helen Hunt, Colin Firth, Bette Midler, Matthew Broderick, Lynn Cohen m.fl
Utgivningsår: 2007
Längd: 100 min
Genre: Komedi, Romantik, Drama från USA

Om filmen i korta drag:
En lärarinna i Philadelfia hamnar i medelålderskris när allt i hennes liv brakar samtidigt; hennes man lämnar henne, hennes adoptivmamma dör och hennes biologiska mor, en exentrisk pratshowvärd dyker upp och vänder upp och ner på hennes liv.

Så tycker jag:
Jag gillar den här filmen väldigt mycket. Att visa den ur det perspektivet som man faktiskt gör, får det hela mycket intressantare, än om man skulle lägga upp den som vilken komedi/romantik som helst. Det som jag blev som mest hänförd över, är det otroliga manuset. Otroligt klipska meningar. Korta, på hugget. Med en smula ironi. Underbart framfört. För att vara Helen Hunts (från b.la. Empire Falls och Vad kvinnor vill ha) första egen producerade film, så är resultatet mycket positivt. Väldigt speciellt genomförd, intressanta vinklingar, klockrent manus och gripande liten historia. Jag tror, på något sätt, att många typer av kvinnor/män kan känna igen sig i den. Den är djup och samtidigt väldigt känslig. Väldigt roliga inslag. Colin Firth (känd från b.la. Mamma Mia, Bridget Jones Dagbok) gör en fantastisk insats som övergiven, charmig engelsman. Han kan konsten att fånga! Jag rekommenderar att ni tar er en titt på den här. Jag vill höra er syn på det hela.

Betyg:

Jag ger filmen tre fiskar av fem möjliga.

---

April: Good. But I'll hurt you in other ways, little ways, I won't mean to, but I will. And sometimes I will mean to.
Frank: This is quite an offer you've worked out.
April: You'll hurt me too, you know. You'll hurt me and change on me, you might even leave me after you promise you won't, how about that?
Frank: I wouldn't.
April: But you might.
Frank: But I wouldn't.
April: But... you might.
Frank: Yeah, I guess I might.

Dagens lycka:
- Att äta en härlig frukost
- Att gå till skolan med varma kläder och stor halsduk/mössa. Känna kylan omringa en. Friskt.
- Att träffa fantastiska vänner
- Att ge och få några varma kramar. Närhet är fina grejer.
- Att ha köpt biljetten för morgondagens party
- Att ha så mycket möjligheter som man faktiskt har
- Att se gamla par gå hand i hand. Sprudlande av kärlek.

Dagens mindre lyckliga:
- Att vakna till synen av snö utanför fönstret. Mysigt, men för tidigt.
- Att jag slarvat med mat och dryck
- Att ha en typisk "dålig frisyr dag"
- Att jag var seg vid grupparbetet
- Att jag är sugen på en kram. Igen.

Puss!

Och efter den här helgens äventyr, slår jag mig nu ner i soffan.
Med utsikt över vättern. En varm kopp te i handen. Levande ljus i öppna spisen.
Framför en komedi som väntar i dvd hyllan.

Ha en fin kommande vecka!
Ciao

Bob Hund. Energi. Adrenalin. Svett. Hesa halsar. Tinnitus. Hjärtan som bankar.

---

Jag vet inte om det bara är jag, men Bob Hund är bland det bästa jag sett.
Musiken - som får mitt hjärta att sjunga hallelujah sången gång på gång.
Adrenalinkicken som får en att må bra. Ja, känna den där lilla extra lyckan.
Ett band som bjuder på en show från första sekund till sista.

Kvällens godbitar var många. Bland annat Sista beställningen och Bli aldrig som oss, bli värre.
Framförallt den förstnämnda som fick hela lokalen engagerad.
Sångaren Thomas Öberg är briljant i sitt mellansnack och bjuder verkligen på sig själv.
Trots sin nådda ålder på 42 år, så måste jag erkänna att han är galet sexig på scenen.
Om det beror på skånskan eller hans otroliga scennärvaro, är svårt att svara på.
Kort och gott: Det här kommer jag se igen.

---

Hade med mig en liten kompakt kamera. Då kan det bli sådana här balla resultat. Jag gillar det!

Och hos Makrillen serverades det idag torsk med äggsås, potatis och ärtor.
Mumma, vill jag lova! Skulle ni vara sugna på att testa själva, kommer receptet här:

Ingredienser (4 portioner)

600 g torskfilé
1/2 tsk salt
5 dl fiskbuljong

Sås:
1 ägg
1 1/2 msk vetemjöl
3 dl mjölk
2 krm salt
1/2 krm vitpeppar
2 msk hackad persilja

Gör så här

Börja med såsen. (Ett tips är att börja med potatisen redan här). Hårdkoka ägget. Skala och hacka ägget. Ställ åt sidan. Vispa ihop mjöl och lite av mjölken i en kastrull. Tillsätt resten av mjölken. Låt koka ca 3 min. Smaksätt med salt och peppar. Ställ såsen åt sidan.

Koka upp fiskbuljongen i en vid kastrull. Skär fisken i portionsbitar. Salta och lägg ner dem i buljongen. Koka på svag värme under lock ca 3 min. Tag upp fisken med hålslev och håll den varm. Koka upp såsen. Vänd försiktigt ner persilja och ägg i den varma såsen. Servera fisken med såsen, kokt potatis och gröna ärtor.